Live: Danger Avenue, Sticky Fingers, 06.10.07

Strax över kl. 9 ikväll intog Sveriges okrönta kungar av melodisk modern retrodoftande vuxenrock scenen på Sticky Fingers i Göteborgs centrum. Efter att ha spelat på diverse mindre klubbar runt om i Göteborg var detta bandets första bekantskap med Sticky Fingers huvudscen. Spelglädjen stod på topp och bandet levererade en alldeles magnifik spelning.

Först in på scen var Victor DiCola. Bandets ena gitarrist och egna Joey Tempest-lookalike. Victor följdes av trummisen Criss David, bassisten Chris DiCola samt andre gitarristen Thomas Van Shaw. Sist in var bandets sångare Jimmie Lee Coper som genast greppade mikrofonen iförd sina alltid lika utfyllda byxor i (imiterat) ormskin och inledde konserten med en pulserande version av (Can Not) Fall In Love från bandets EP Lookin' Out... For That Neon Light. Det märktes genast på bandet hur roligt de hade att spela på en riktig rockscen. Att slippa spela utan bastrumma och endast med akustiska gitarrer på Rockbaren i andra ändan av centrum har gjort sitt. Bandet fortsatte sedan med den hittills osläppta låten Please Mr. Saturday Night. Publiken var genast med och Sticky Fingers hade på bara några minuter blivit mer befolkat. Nästa låt, Avenues & Boulevards, tillägnade Jimmie ett fan som tydligen hade gjort en lång resa för att se spelningen. Någon stelhet från bandets sida fanns inte att se. Dock ett par mungipor som möttes i nacken hos Victor DiCola. Konserten fortsatte med att även Jimmie greppade en gitarr och rev av kvällens absoluta höjdpunkt, How Will I Know. Helt suverän låt som troligtvis kommer medverka på den fullängade bandet snart skall börja spela in.

Thomas tog sedan mikrofonen för sitt nummer Growing Up With Trains. Ytterliggar en genomarbetad låt som låter en gammal rockklassiker. You blev nästa nummer innan en helt ny låt vid namnet The Distance spelades. Jimmie förklarade att de knappt kunde den själva men det var inget som märktes, förutom några getögon ner på fusklappen på scengolvet. Beat The Night tog sedan vid och Danger Avenue visade igen vilka bra hantverkare de är när det gäller att skriva minnesvärda medryckande låtar. Thomas och Jimmie hade sen en duell med de lightsabers som prydde trumsetet innan kvällen avslutades med Boarding Pass och West Coast Angel. Till och med ett konfettiregn bjöd killarna på. Dock var Spinal Tap - varningen väldigt nära när Jimmie hade problem med att få det enorma konfettiröret att fungera.

Kvällens låtlista:
1. (Can Not) Fall In Love
2. Please Mr. Saturday Night
3. Avenues & Boulevards
4. How Will I Know
5. Growing Up With Trains
6. You
7. The Distance
8. Beat The Night
9. Boarding Pass
10. West Coast Angel

[Skogberg kommenterar]: Jag gillar verkligen detta band och hoppas de lyckas få ett skivkontrakt i framtiden. De vet verkligen hur man skriver bra medryckande rockmusik av hög kvalité. Kolla in dem genom länken i rubriken till www.dangeravenue.com och tipsa dina kompisar. Sverige saknar ett ordentligt band i AOR-genren. Jag hoppas Danger Avenue tar den platsen.